Så, lite lördagsunderhållning i form av en mer detaljerad beskrivning av lite varför jag valde att börja plugga back in 2007!
Jag jobbade som servitris (mestadels) innan jag började plugga, i en bransch som är sjukt duktig på sitt hantverk men inte alltid så bra på att bibehålla det där fenomenalt duktiga. Man vet inte hur man gjorde för att göra rätt och att förändra något är väldigt svårt. Magkänsla är ledordet. Och det är väl kanske rätt taktik ofta! Varje gäst är unik och varje besök likaså, inget snack om den saken. Så vad saknade jag?
Framför allt saknade jag en grundläggande kontinuitet. Jag har jobbat med jag tror Sveriges bästa restaurangare, men tidspress gör att man ofta inte kan hantera den guldskatt man sitter på som krögare. Jag tänker att en krögare ofta ser resultatet i pengar snarare än långsiktighet. Det är en bransch som rullar otroligt fort, imorgon är en ny dag, nästa sittning är en ny sittning... Bakom resultatet ligger dock mer än försäljning minus kostnader. En avec kanske inte har så hög marginal, speciellt eftersom köpet av den resulterar i att gästen sitter kvar och chillar ungefär lika lång tid som själva ätandet tog. En krögare kanske ser det som att det är bättre att få in ett nytt sällskap på bordet istället.
Det den där avecen gör är dock att den
förgyller gästens upplevelse så att han eller hon går därifrån med en så bra känsla i kroppen att denne vill berätta för alla den känner om den här upplevelsen. Gratis marknadsföring.
Avecen har nämligen rekommenderats av en passionerad servitör eller servitris vilket gör att gästen känner sig
ompysslad.
Avecen i sig är sjukt god, framställd genom diverse rigorösa processer där någon långt bort har lagt ner sin tid och energi på att just du som gäst ska få
njuta.
Avecen ger också tid för eftertanke, att processa matupplevelsen man haft. Man kan därmed på plats komma fram till att det var helt galet bra och chansen att känslan sitter kvar är större. Risken med att rusa ut efter en middag är att taxin inte kommer, man halkar i snön eller nån på tunnelbanan är odräglig, vilket gör att kvällen i sin helhet bedöms baserat på dels restaurangupplevelsen och dels den dåliga upplevelsen. Rusar man inte hinner man komma fram till att restaurangupplevelsen var bra, och liksom
paketera ihop det minnet så att den där odrägliga tonåringen på tunnelbanan blir en del av
resten av kvällen.
Så, jag började plugga eftersom jag förstod att även upplevelser drivs av pengar och jag ville ta reda på hur man optimerar gästens upplevelse men ändå tjänar stålar. Optimera resurser helt enkelt! Jag ville veta hur man får bättre framförhållning, hur man aktivt förändrar något eller tar en bra sak någon gör och implementerar det i hela företaget.
